Sitter 800 km in i landet pa en farm och har precis bakat morotskaka. Som ni kanske vet sa ar jag sjalv pa en farm! D&D och jag skulle hit forst, men mamman hade precis opererats och det blev for mycket med tva killar och en tjej. Vi letade efter lite andra forslag och killarna hittade ett stalla pa Magnetic Island (en tropiskt o) som dom saaa garna ville till. Jag ville inte dit utan ajg ville till en riktigt farm sa jag ringde upp coh fragade om jag kunde komma sjalv. Oh, yes please, if you really want it. :) Jaaa! Sa nu har jag varit har och det ar underbart att fa ha en familj for tva veckor, aven om min egna familj ar saaa mycket battre! De ar underbara och tar verkligen hand om mig, kanner mig som en i familjen. De betalar verkligen ALLT! Vi at pa restaurang i helgen och de betalade mat o dricka, rubbet. Tror allt mitt gick pa 100 dollar!! Alltsa 665 spann! Sjukt, men jag klagar inte! Sa jag har det jattebra och ar glad att jag akte ut hit sjalv. Det trodde jag aldrig att jag skulle gora, men jag ar glad att jag gjorde det. Pratar bara engelska och ar stolt att jag ar fran Huskvarna for alla har vet vilken stad det ar pga av symaskiner, vapen och motorsagar. Yeeaah!
Sa aven om jag har det bra sa ar det en jobbig dag idag. De vet dom om sa jag far lana datorn, telefon och bara ta det lite lugnare idag. underbart. Jag ska forsoka att inte bli for lugn for da borjar jag bara tanka alldeles for mycket och du kommer jag bryta ihop! Gjorde det en skvatt i morse, men nu borjar det bli battre. Bakade Leilas morotskaka for att fa tankarna pa annat. Jag kan bara inte fatta att det ar 22 manader sedan allt hande. Det kanns sa nyss, men samtidigt kanns det som jag har levt med det har hela mitt liv.
Jag ar sa tacksam att jag har er mina underbara vanner. Tack for alla kramar, alla ord och allt vi delar tillsammans genom detta. Ni ar fantastiska och trots detta sjuka sa har vi faktiskt kommit varandra narmare. Man far gora det basta av det hela och jag tycker vi har lyckats. All smarta och alla tankar ar det skont att nagon verkligen forstar och inte bara sager "jag forstar hur du kanner" Folk har ingen aning och har man inte varit med om nagot liknande kan man bara vara tyst. Usch nu blev jag upprord men det ar for allt ar sa stort.
Tank vad bra jag har det. Jag sitter har och lyssnar pa musik, tittar pa bilder pa Vickan och Arvid och minns. Minns alla skratt, alla kramar (pussar.. haha) och att bara vara i deras narhet. Det gor ont och det hugger i den delen i mitt hjarta dar de finns, men det gar lattare att minnas nu. Lattare att tillata mig att minnas dem med gladje. Jag ar sa tacksam att ni larde kanna varandra pa Nordic 06 och att jag fick komma med i "ganget" pga Salen tror jag ;) haha. Vi fem fann varandra och vi fick Vickan. Vickan som alltid var glad, skrattade (lite val tidigt ibland.. haha), busade och korde sitt race. Om nagon visste hur man levde livet sa var det Vickan
Karlek fran er gnu
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar