23 Månader...

Idag är det dagen då man tänker lite extra.. Igår kom allt över mig från olyckan, så jag tog kameran och ipoden och gick ut i skogen ett tag för att rensa tankarna. Fatta om en månad så är det 2 år sen, 2 år... Det är helt sjukt. Det känns fortfarande så konstigt. Visst man har lär sig leva med det men vissa dagar kommer allt över en och tankarna går tillbaka till de dagarna då sorgen var som värst... Då allt var som mest tungt. Men man måste få minnas, man måste få gråta, man måste få le och skratta åt fina minnen. Orden ekar än idag i mitt huvud "Lev livet för man lever bara en gång". Det är bra ord och dom kommer från vår älskade Vickan. Jag funderar på vad hon hade gjort efter studenten, om hon hade åkt till Australien, jobbat, gått bibelskola, pluggat eller vad hon hade hittat på för skoj. Det är frågor man aldrig kommer få svar på, men jag vet så väl att hon har det så mycket bättre där hon är. Hon är vår vackraste ängel.


Nu är det inte långt kvar tills vi är samlade igen, det kommer bli toppen!!
Puss mina fina
/Sara